Släktingarna om kronprinsessan Margareta

1 maj 1920, för hundra år sedan, gick den engelskfödda kronprinsessan Margareta bort, bara 38 år gammal. Så här mindes hennes släktingar henne.

Nu har solstrålen på Stockholms slott slocknat”, lär statsminister Branting ha sagt efter att ha fått dödsbudet mitt under pågående första maj-tal. Och visst verkar det som att den svenska kronprinsessan – född prinsessan Margaret av Connaught 1882 – lyste upp det svenska kungahuset, inte bara med sin personlighet och sina frisinnade idéer, utan även med sitt konstnärliga intresse, som bland annat kom till uttryck i målande och inredning – alltid i ljusa färger.

Men nu låter vi hennes släktingar komma till tals.

Sigvard Bernadotte, greve af Wisborg (1907-2002), son

Jag älskade att sitta alldeles stilla ute i trädgården på Sofiero och titta på när hon klämde ut den härliga, oljiga färgen på paletten och började måla med stora kraftiga penseldrag. Det fanns ingen kvinnlig försiktighet eller tveksamhet hos henne. Landskapet växte snabbt fram under hennes flinka fingrar. Jag tror, att hon alldeles glömde bort den lilla pojken, som satt tyst och stilla vid hennes fötter. Då och då fick jag en liten blick, när hon plötsligt kom ihåg, att hon inte var ensam. Så tittade hon på klockan, packade snabbt ihop sina grejor och sa: ‘Tea time!’ Och så gick vi hemåt hand i hand och i den lediga handen höll jag hennes målarskrin, som var så stort för mig att det daskade i marken vid varje steg.” – Ur memoarboken Krona eller Klave (1975)

Drottning Ingrid av Danmark (1910-2000), dotter

Hon var min mor och hon var en härlig människa. Mycket begåvad, även konstnärligt, och en mycket praktisk människa. Full av energi. Hon uppnådde otroligt mycket på de få år… Vilket man ännu minns i Sverige.”

Om moderns död (när drottning Ingrid var tio): ”Det var ju så oväntat. Vi var bara barn som hade det gott. Allt var lustfyllt och vänligt och varmt. Utan en mor försvinner en del av värmen. Det tror jag aldrig att en man kan ersätta.” – Ur en DR-intervju 1985

Prins Bertil av Sverige (1912-1997), son

Jag kan ännu se min mor framför mig, trots att jag bara var åtta år gammal när hon dog. Den dagen hade jag gått upp på slottstaket för att titta på några italienska flygbåtar som skulle levereras till marinens flygväsen. […] Någon kom och ropade att jag skulle gå ner. Och sedan fick jag beskedet att min mor hade gått bort. Jag visste att hon var mycket sjuk och anade nog redan då att jag aldrig skulle få se henne mer. Men den verkliga sorgen kom först efteråt. Hovfröknar och andra försökte ta hand om oss barn i min mors ställe. Men de kunde ju inte ersätta henne helt – av naturliga skäl.” – Ur boken Prins Bertil berättar (1983)

Carl Johan Bernadotte, greve af Wisborg (1916-2012), son

Jag har tyvärr inget minne av min mamma alls. Jag har läst ganska mycket om henne och ju mer jag läser desto mer imponerad blir jag faktiskt. Hon var tydligen en stor personlighet. Hon hann ju med så mycket i sitt korta liv – hon var ju bara 38 år gammal när hon gick bort. Jag förstår inte hur hennes tid räckte till; dels födde hon ju upp fem barn, dels var hon kronprinsessa och dels visar det sig att hon var en utomordentlig konstnär.” – Ur dokumentären Den förlorade prinsen (2011)

Prinsessan Marie-Louise av Schleswig-Holstein (1872-1956), kusin

Jag skulle vilja framhålla vilket fint arbete hon utförde under första världskriget. Daisy var unik: hon hade en underbar personlighet, och jag kan ärligt säga att hon var älskad av alla som hade privilegiet att känna henne. […] Hon var vad jag skulle beskriva som vår ‘liaison’ officer. Genom henne kunde vi få nyheter om min bror Albert, eftersom hon kunde kommunicera med honom, vilket, naturligtvis, vi saknade möjlighet till.”Ur memoarboken My Memories of Six Reigns (1956)

Prinsessan Christina, fru Magnuson (1943), sondotter

Hon framträder som en älsklig, omtänksam, glad, ljus person. Om jag nu, just nu när jag skriver detta, skulle välja ut något som säger mer än tusen ord om henne, så är det ljusinsamlingen – för mig kommer den att förbli en sinnebild av henne. En sådan enkel sak som att skänka ett ljus…” – Ur boken Hon kallades Daisy – att finna en farmor (Prinsessan Christina fru Magnuson, 2020)

Det här inlägget postades i Kungligt och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Släktingarna om kronprinsessan Margareta

  1. Ping: Kronprinsesse Margareta av Sverige - 100 år siden hennes tragiske død - Monicas ukeblogg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.