Prinsessan Elisabeths svenska koppling

Den nyss bortgångna prinsessan Elisabeth av Danmark var kusin med drottning Margrethe, men det finns kopplingar även till det svenska kungahuset.

Ett av prinsessans tio namn var Désirée och visst var det efter den första Bernadotte-drottningen. Via Karl XV:s dotter Louise, sedermera dansk drottning, härstammade prinsessan Elisabeth från Bernadotteätten. Drottning Désirée av Sverige var farfars morfars farmor till prinsessan Elisabeth.

Det finns dock ett närmare släktskap. Prinsessan Elisabeths mormor Helena var en yngre syster till kung Carl XVI Gustafs mormor Victoria Adelaide, båda födda prinsessor av ätten Schleswig-Holstein-Sonderburg-Glücksburg. Dessas döttrar, prinsessorna Sibylla och Caroline-Mathilde var förutom kusiner goda väninnor sedan ungdomen och syns på bilden här nedan.

Den uppmärksamme läsaren har således räknat ut att prinsessan Elisabeth och kung Carl Gustaf var sysslingar.

Annonser
Publicerat i Kungligt | Märkt , | Lämna en kommentar

Prinsessan Elisabeth av Danmark 1935-2018

På tisdagen avled drottning Margrethes kusin prinsessan Elisabeth av Danmark efter en längre tids sjukdom, omgiven av sina närmaste. Prinsessan blev 83 år gammal.

Som medlem av den kungliga familjen visade Prinsessan Elisabeth genom sitt liv och verkan en enastående lojalitet gentemot sin släkt och kungahuset.” Det skriver det danska kungahuset på sin hemsida i dag.

Prinsessan Elisabeth har varit en självskriven gäst vid nära nog alla danska kungliga begivenheter och när hon fyllde åttio år för tre år sedan firade drottning Margrethe och prins Henrik henne på Fredensborgs slott. Så sent som i februari syntes hon på prinsgemålens begravning.

Hennes Höghet Prinsessan Elisabeth av Danmark föddes den 8 maj 1935 som äldsta barnet av tre till prins Knud och prinsessan Caroline-Mathilde av Danmark. Hon var det danska kungaparet Christian X:s och drottning Alexandrines allra första barnbarn.

Prinsessan Elisabeth med sina föräldrar och de yngre bröderna Ingolf och Christian.

Uppväxten på slottet Sorgenfri norr om Köpenhamn har beskrivits som något sluten och hon och hennes två bröder Ingolf (1940) och Christian (1942-2013) lät uppfostras strängt av föräldrarna. Kontakten med de danska prinsesskusinerna Margrethe, Benedikte och Anne-Marie var väl enbart pliktmässig; mellan bröderna prins Knud och kung Frederik IX fanns en hel del bitterhet, vilket naturligtvis smittade av sig på den yngre generationen. Det var först efter de båda brödernas död som kusinerna kunde umgås under mer avspända förhållanden.

Prinsessan Elisabeth genomgick en utbildning typisk för en ung kvinnlig kunglighet på 1950-talet. Hushållsskola, sömnadsskola samt flickskola i Schweiz – allt detta förberedde prinsessan inte bara på ett liv som representant för Danmark, utan uppenbarligen även som yrkeskvinna. Hon har under årens lopp arbetat vid danska ambassaden i Washington, för FN i Genève samt ägnat 40 år av sitt liv som sekreterare på Utrikesdepartementet. Något apanage har det inte varit tal om, trots att prinsessan alltsedan 1953 ingått i den danska tronföljden.

Sin kungliga ställning har prinsessan Elisabeth, till skillnad från sina bröder som gift sig morgnatiskt (icke-kungligt), inte behövt göra avkall på. Hon gifte sig nämligen aldrig. Sin stora kärlek fann hon emellertid i den sjutton år äldre filmaren Claes Hermansen, död 1997. Något giftermål var inte aktuellt. ”Jag hade blivit fru Hermansen och det tyckte Claes var lite fånigt med tanke på att vi inte skulle ha några barn, det var vi för gamla för” , har prinsessan Elisabeth berättat för danska Billed-Bladet.

För tre år sedan flyttade prinsessan tillbaka till sitt barndomshem Sorgenfri slott. ”Det är en stor lycka att man så här på gamla dagar får komma hem igen”, berättade hon för Billed-Bladet.

Begravningsceremonin kommer att äga rum i Lyngby kyrka måndagen den 25 juni. Därefter kommer hon att vila vid sin livskamrats sida.

Publicerat i Kungligt | Märkt | Lämna en kommentar

Prinsessan Désirée 80 år

Anspråkslös men drottninglik, så har hon beskrivits. I dag fyller kungens näst yngsta syster prinsessan Désirée, Friherrinnan Silfverschiöld 80 år.

I sin ungdom kopplades hon ihop med allehanda manliga kungligheter. Den mest drottninglika av de omskrivna Hagaprinsessorna skulle väl göra sig som gemål till Konstantin av Grekland? Den tanken slog onekligen den kungliga familjen. Désirée själv förefaller inte ha varit lika förtjust i de här framtidsutsikterna. ”Nenne ska inte tro att vi kommer hem med någon prins”, sa hon en gång inför en resa till Bryssel.

Prinsessan Désirée verkar istället ha varit mer bekväm i de godsägarfamiljer i vars kretsar familjen rörde sig. I slutet av 1950-talet trodde man att det skulle bli en grevinnan Lewenhaupt av prinsessan sedan hon under flera år synts vid arvtagaren till Gäddeholm, Greger ”Teddy” Lewenhaupts, sida. Han gick dock tragiskt bort i en skidolycka 1960.

Via sin bästa väninna Irma Lundström, gift Silfverschiöld, lärde hon känna friherre Niclas Silfverschiöld; Kobergs och Gåsevadholms gods unge fideikommissarie. Kärlek växte successivt fram och försommaren 1964 stod bröllopet i Storkyrkan i Stockholm. Den storslagna inramningen till trots var prinsessan anspråkslöst klädd i samma brudklänning och i samma tiara som sin äldre syster Birgitta. Farfar kungens bröllopsgåva, ett exklusivt smycke, tackade hon nej till med orden: ”Ge Niclas en traktor istället”.

Efter bröllopet gick prinsessan Désirée, utbildad förskolelärarinna, helt upp i sin roll som slottsfru och mor till Carl, Christina och Hélène på Kobergs slott. Till prinsessans intressen hör resor, matlagning – hon har under många år arrangerat middagarna i samband med den kungliga jakten på Halle- och Hunneberg – och de fyra barnbarnen. ”Ett enda stort privilegium”, har hon kallat sitt mor-och farmorskap.

I fjol blev prinsessan änka men bor alltjämt kvar på Koberg där sonen nu har tagit över. Utöver det har hon bostad i Stockholm och på Mallorca, inte långt från prinsessan Birgitta som hon beskrivs stå mycket nära.

Numera syns hon visserligen inte mycket i offentliga sammanhang annat än vid kungliga födelsedagar och bröllop, men faktum är att hon är den av kungens systrar som har lyckats behålla kontakten med de jämnåriga europeiska kungligheterna. Hon är till exempel god vän med kung Harald av Norge och med kronprinsparet av Jugoslavien. När de sistnämnda firade 25 år som gifta var Silfverschiölds självskrivna gäster. Det blir alltså inte bara gratulationer från svenskt håll under dagen.

Med make och systrar 2015.

Publicerat i Kungligt | Märkt | Lämna en kommentar

Tiarapremiär för modellprinsessan

 På lördagskvällen blev det storartad stråldiademspremiär för 21-åriga prinsessan Maria-Olympia av Grekland.

När kronprins Frederik i går firade sin 50-åriga födelsedag på Christiansborgs slott fanns stora delar av hans grekiska släkt på plats. Den största ögonbrynshöjaren var nog prinsessan Maria-Olympia, dotter till kronprins Pavlos av Grekland, som för första gången bar det stråldiadem hon uppges ha fått i dopgåva av sin amerikanska mormor Chantal Miller. Trots prinsessans tiarapremiär har familjen Millers stråldiadem luftats tidigare – då på mamma kronprinsessan Marie-Chantal (bland annat i Stockholm 2006, då kung Carl Gustaf fyllde 60). Igår nöjde sig kronprinsessan med en betydligt mer diskret historia.

Prinsessan Maria-Olympia, född 1996, är det äldsta av grekiska kronprinsparets fem barn. Hon är verkligen en del av den europeiska societetens toppskikt – till hennes gudföräldrar hör bland annat brittiske prins Charles. Hon har studerat konst och fotografi i Schweiz och gjort prestigefulla modejobb för magasinen Tatler och Hello. I fjol syntes hon på catwalken vid en Dolce & Gabbana-show.

Vid kronprins Frederiks 50-årsfirande igår anlände den stråldiademsprydda prinsessan Maria-Olympia tillsammans med sin yngre bror prins Constantine-Alexios, 20.

I övrigt kan det konstateras att strålsmycken var ett inte helt ovanligt inslag under gårdagens festligheter. Nedan syns arvprinsessan Sophie av Liechtenstein, kronprinsessan Victoria av Sverige, grevinnan Sussie af Rosenborg (kusinhustru till danska drottningen) samt prinsessan Benedikte av Danmark.

Foto: DR.dk

Publicerat i Kungligt | Märkt | Lämna en kommentar

Prins Henrik av Danmark 1934-2018

Hans Kunglig Höghet Prins Henrik av Danmark avled på tisdagskvällen efter en tids sjukdom, 83 år gammal.

Det meddelar det danska hovet i dag. Prinsen flyttades tidigare under tisdagen från Rigshospitalet till Fredensborgs slott, där han ville tillbringa sin sista tid i livet. Här somnade han in klockan 23.18 samma kväll, omgiven av drottning Margrethe och de två sönerna.

Henri Marie Jean André de Laborde de Monpezat föddes den 11 juni 1934 i franska Gironde som näst äldst i en syskonskara på nio. Hans föräldrar var greve André de Laborde de Monpezat och Renée (född Doursennot). Henriks första uppväxtår ägde rum i Hanoi, Vietnam – då franska Indokina – där fadern drev vidare familjens industriverksamheter. Tiden där har Henrik beskrivit som mycket lycklig, och den växande familjen levde ett bekvämt liv. Efter några år flyttade de till vinslottet le Cayrou utanför sydfranska Cahors.

Henriks utbildning var omfattande. Han läste statsvetenskap och juridik vid Sorbonne, orientaliska språk i Hong Kong samt även kinesiska och vietnamesiska. I början av 1960-talet arbetade han vid det franska utrikesministeriet och var senare ambassadörssekreterare på den franska ambassaden i London. Här träffade han via gemensamma vänner den danska tronföljaren prinsessan Margrethe och kärlek uppstod.

Redan på försommaren 1966 förlovade sig de båda, men inte förrän i oktober samma år skedde den offentliga eklateringen. Bröllopet ägde rum den 10 juni 1967 i Holmens kyrka i Köpenhamn och Henri de Monpezat kom att bli prins Henrik av Danmark. De två sönerna Frederik (1968) och Joachim (1969) kom tätt.

Utan tvivel kan prins Henriks familjevärderingar betraktas som gammalmodiga, åtminstone sett ur ett skandinaviskt perspektiv. ”När vi befinner oss hemma är vi förmodligen – hur ska jag säga – ett traditionellt par”, berättade drottning Margrethe i en intervju med Bodil Cath 1993. ”Det sägs att den man älskar agar man – och pappa, vi har aldrig tvivlat på din kärlek”, sa äldste sonen i sitt tal vid föräldrarnas silverbröllop.

1972 gick kung Frederik IX bort och Henriks hustru blev Danmarks drottning. Rollen som prins har inte varit självklar för prins Henrik. Han, med bakgrund som fransk diplomat, har haft svårigheter att vänja sig vid sitt nya uppdrag som han fann vanskligt att definiera. Prinsen har vid ett flertal tillfällen känt sig förbigången i officiella sammanhang och då har hans privata vinslott Château de Cayx, beläget strax utanför sydfranska Cahors, visat sig vara en utmärkt tillflykt. Där har han fritt kunnat ägna sig åt sina privata intressen som bland annat omfattade mat, dryck, konst och litteratur.

2008 gavs prins Henrik ett visst erkännande, då hans och drottningens ättlingar förutom sina kungliga titlar fick greve- och grevinnetiteln af Monpezat. Tre år tidigare fick han själv titeln Prinsgemål, delvis för att särskilja sin position från sonens och sonsönernas. Det här var inte tillräckligt, menade prins Henrik. Statsprins, riksprins eller kungagemål hade klargjort hans ställning på ett bättre sätt, hävdade han.

Vilket liv det skulle bli om min sons hustru bara får kalla sig prinsessa när min son en dag blir kung. Det skulle inte passa sig, men jag får inte ta titeln kung”, sa han i Stéphanie Surrugues porträttbok Enstöringen – porträtt av en prins (2010). Han tog också upp sina svärföräldrar som exempel. Hade man talat om för drottning Ingrid att hon skulle förbli prinsessa när maken uppsteg på tronen hade hon smällt igen dörren och omedelbart återvänt till Sverige. Enligt prins Henrik.

I sitt nyårstal 2015 deklarerade drottning Margrethe att hennes man nu skulle gå i pension. ”Jag förstår och respekterar beslutet. Jag är tacksam mot min make för allt stöd, hjälp och inspiration som han gett mig under åren”, sa hon.

Efter diverse kontroversiella uttalanden från prins Henrik under 2017 gick det danska hovet på hösten ut med att prinsen var demenssjuk.

På flera sätt har det inte varit något lätt år för mig och min familj. Desto mer har det rört oss att man från så många håll har omfattat prins Henrik med så mycket sympati och förståelse”, sa drottningen i sitt senaste nyårstal.

Prins Henrik av Danmark var utan tvekan en sammansatt person som med sin omvittnade transparens kunde uppfattas som provokativ, i synnerhet i den kungliga kontext han var en del av. Prinsen var öppen med att giftermålet med en tronföljare – sedermera drottning – innebar stora uppoffringar för honom personligen. För det blev han aldrig riktigt folkkär. Inte desto mindre förtjänar han stor respekt för att ha tillägnat nära ett halvt sekel av i den danska statens tjänst.

Publicerat i Kungligt | Lämna en kommentar

Bernadotte 200 år på tronen

När kung Gustaf VI Adolf fyllde 70 år 1952 lät drottning Ingrid uppföra en tablå med kungens barnbarn som parafraserade Fredric Westins målning av Bernadottefamiljen 1837. Från vänster Michael Bernadotte/prins Oscar (II), prinsessan Margrethe/drottning Désirée, prinsessan Désirée/kronprinsessan Joséphine, kronprins Carl Gustaf/prins August, prinsessan Anne-Marie/prinsessan Eugenie, prinsessan Birgitta/kronprins Oscar (I), prinsessan Christina/prins Karl (XV), prinsessan Margaretha/Karl XIV Johan och prinsessan Benedikte/prins Gustaf.
Foto: Pressens Bild

I dag den 5 februari är det 200 år sedan kung Karl XIII gick bort och Jean Baptiste Bernadotte uppsteg som Sveriges och Norges kung under namnet Karl XIV Johan.

Den 27 januari 1818 insjunknade den 69-årige kung Karl XIII efter att ha närvarat vid en konselj på Slottet. Det var långt ifrån första gången kungens hälsa svek och till att börja med trodde omgivningen att hans snart nog skulle tillfriskna. Bulletinerna om majestätets tillstånd blev allt mer oroande och den 1 februari trädde kronprins Karl Johan in som tillförordnad regent. Vid 22-tiden på kvällen den 5 februari avled kung Karl XIII på Stockholms slott, omgiven av drottningen och kronprinsen.

Omgående efter Karl XIII:s död tog sig Karl Johan till slottets bönekapell där han undertecknade sin konungaförsäkran. Därefter svor det officiella Sverige – kronprins Oscar (I), riksdagsmän, höga militärer, hovet och så vidare – sin trohetsed till den nye kungen i Drottningens galleri, något som varade till långt efter midnatt. Den 7 februari framträdde Karl Johan första gången officiellt som konung vid en högtidlig ceremoni i Rikssalen. 200 år senare hålls just i Rikssalen ett seminarium med namnet ”Bernadotte 200 år” under närvaro av Bernadottekungens nutida ättlingar.

Karl XIV Johan föddes som Jean Bernadotte i sydfranska Pau 1763 som son till advokatskrivaren Henri Bernadotte och Jeanne de Saint-Jean. Bernadotte kom trots sin småborgerliga uppväxt men tack vare revolutionen och sin strategiska förmåga att göra en lysande militär karriär inom Napoleons armé. När han 1804 blev marskalk hade han uppnått den högsta militära nivån som över huvud taget var möjligt. Två år senare utnämndes han med Napoleons goda minne till furste av Ponte Corvo, vilket ytterligare höjde hans status. 1799 hade han strategiskt gift sig med Napoleons tidigare fästmö Désirée Clary och fått sonen Oscar.

Den svenske löjtnanten Karl Otto Mörner fick 1810 upp ögonen för Bernadotte och fann att han skulle passa utmärkt som svensk tronföljare, sedan den posten blivit vakant. Mörners vision fick efter många om och men ett ökande stöd och Bernadotte anlände följaktligen till Sverige samma höst, adopterades av kung Karl XIII, blev kronprins av Sverige och fick sitt namn försvenskat till Karl Johan. Förhoppningen var att den nye kronprinsen med sin militära skicklighet skulle vinna tillbaka det förlorade Finland. Bernadotte riktade istället ögonen mot Norge som efter Napoleonkrigen och det svenska fälttåget mot Norge 1814 kom att ingå i en union med Sverige.

1818 blev så Karl Johan kung även på papperet i Sverige och Norge. Till hans förtjänster hör att han lyckades sanera Sveriges ekonomi, upprätthålla en utrikespolitiskt neutral hållning som i mångt och mycket gäller ännu i dag, samt omge sig med mycket kompetenta rådgivare; framförallt greve Magnus Brahe. Kungen kom dock med åren att inta en alltmer reaktionär hållning och fick för detta motta mycket kritik från liberala håll.

När Karl XIV Johan avled 1844, 81 år gammal, hade han varit Sveriges och Norges kung i 26 år, men i praktiken varit regent desto längre. Hans eftermäle är övervägande gott och han beskrivs ofta som en av de mest framgångsrika svenska regenterna. Att hans ätt fortfarande i dag sitter på Sveriges tron är ett bevis på det.

Karl XIV:s ättlingar om sin förfader

Carl Johan Bernadotte, Greve af Wisborg (1916-2012)

I dokumentären Den förlorade prinsen (2011) berättade kung Carl Gustafs yngste farbror Carl Johan Bernadotte att det knappast talades om hans namne Karl XIV Johan när han växte upp, men att han i vuxen ålder beundrade honom. ”För mig har han alltid varit en stor idol; Napoleons marskalk för vilken han var en av tolv, tror jag. De fick alla möjliga kungadömen och han fick ett furstendöme som heter Ponte Corvo, vilket betyder ‘den krokiga bron’. Det finns faktiskt en liten stad som heter Ponte Corvo och den existerar fortfarande! Det lustiga är att det finns fortfarande i [det svenska] riksvapnet, i den innersta skölden.

H.M Kung Carl XVI Gustaf av Sverige

Våra förfäder med Karl XIV Johan i spetsen lade grunden för det moderna Sverige, sa Kungen i ett tal vid 200-årsjubileet av Bernadottes tid i Sverige, ett firande som ägde rum i Helsingborg, där Karl Johan först satte sin fot. ”Som sonsons sonsons sonson känner jag mig stolt och ödmjuk över vad han och svenska folket åstadkommit”.

H.K.H. Prinsessan Birgitta av Sverige och Hohenzollern

I sina memoarer Min egen väg (1997) tillägnar prinsessan Birgitta ett helt kapitel åt sin förfader. ”Jag kan inte minnas att det talades speciellt mycket om Jean Baptiste Bernadottes intressanta liv hemma. Vi visste naturligtvis att han var vår förfader och allt efter generationstillhörighet följaktligen var vår farfarsfarfars…, men mer var det egentligen aldrig tal om. Det var först när jag började i Franska skolan som jag fick klart för mig hur lite jag egentligen visste om honom. […] Det var verkligen pinsamt att tvingas konstatera att nästan alla mina klasskamrater visste mer om min förfader än jag själv. När jag kom hem från skolan den dagen gick jag raka vägen till biblioteket och letade rätt på några böcker om Jean Baptiste Bernadotte.”

H.K.H Kronprinsessan Victoria av Sverige, Hertiginna av Västergötland

Kronprinsessan fick i Alice Bah Kuhnkes intervjubok Victoria, Victoria! (2002) frågan vilka personer i monarkins historia som intresserade henne särskilt: ”Jaaa… många, men om jag ska välja ut någon så blir det Karl XIV Johan, Jean Baptiste Bernadotte. Hans egen historia är fascinerande, superspännande!” I Herman Lindqvists Victoria – Drottning med tiden (2009) utvecklar hon resonemanget: ”Hans bana är fascinerande. Tiden han levde i, Napoleon och den snabba utvecklingen i Europa och i stora delar av världen. Han uträttade mycket. Och hann med så mycket.

Publicerat i Kungligt | Märkt , | Lämna en kommentar

Kungens kusinbarn gifter sig

I år riktas strålkastarljuset på framförallt två kungliga bröllop: Prins Harrys med Meghan Markle och prinsessan Eugenies med Jack Brooksbank. Mellan dessa två giftermål sker ytterligare ett – när den svenske kungens kusinbarn prinsessan Stephanie av Sachsen-Coburg och Gotha i sommar står brud.

Förlovningen mellan den 46-åriga prinsessan och BMW-ingenjören Jan Stahl, 49, skedde redan i mars förra året, enligt bloggen Royal Musings. I november bekräftades även bröllopsdatumen: Den borgerliga vigseln äger rum i Gotha den 5 juli och den religiösa ceremonin sker två dagar senare i S:t Moritzkyrkan i Coburg.

Den blivande bruden är dotter till prins Andreas och prinsessan Carin av Sachsen-Coburg och Gotha. Andreas är kusin till kung Carl XVI Gustaf och överhuvud för den tyska ätten sedan ett tjugotal år. Stephanie är bosatt i Coburg där hon arbetar som muskelterapeut ”för att hjälpa både människor och djur att häva fysiska och mentala blockeringar och aktivera kroppens naturliga helande processer”, som hon själv skriver på sin hemsida. Hon är även aktiv i familjestiftelsen.

Valet av bröllopskyrka ligger verkligen i linje med familjetraditionen. Här, i den gotiska Moritzkyrkan, uppförd under 1300-talet, gifte sig Stephanies yngre bror prins Hubertus 2009 under närvaro av bland andra det svenska kungaparet och den bulgariske exkungen. Än mer uppmärksammat var den vigsel som stod här 1932 mellan prinsessan Sibylla och den svenske arvprinsen Gustaf Adolf – nuvarande svenske kungens föräldrar.

Minnet av prinsessan Sibylla, eller ”Tante Bylla” som hon kallades i sin tyska familj, lever onekligen kvar i ätten Sachsen-Coburg och Gotha. Prinsessan Stephanie fick exempelvis vid sin födelse 1972, samma år som hennes gammelfaster gick ur tiden, namnet Stephanie Sybilla.

Foto: stephanie-coburg.de

Publicerat i Kungligt | Märkt , , | Lämna en kommentar

Sagoprinsessan som blev ”Aunt Patsy”

I ungdomen skildrades prinsessan Patricia av Connaught som en sagans prinsessa och sammankopplades med flera europeiska kungar. Hon kom i stället att välja en sjöofficer till sin äkta man. I dag är hon ihågkommen i de brittiska, svenska och danska kungahusen som ”Aunt Patsy”.

Prinsessan Victoria Patricia Helena Elizabeth av Connaught föddes den 17 mars 1886 på Buckingham Palace som hertigparet av Connaughts tredje barn och andra dotter. Tilltalsnamnet föll sig naturligt – 17 mars är St Patrick’s Day – och den nyfödda prinsessan blev därför en Patricia. I familjekretsen kallades hon dock uteslutande för Patsy.

Hertigparet av Connaught med barnen Margaret, Arthur och Patricia 1893.

Faderns militära karriär innebar att Patricia och hennes syskon tillbringade mycket tid av uppväxten utomlands, långt bortom familjens huvudsakliga residens Bagshot Park eller våningen i Buckingham Palace. De första fyra åren i prinsessans liv bodde familjen exempelvis i Indien, där hertigen av Connaught hade tjänst som arméofficer.

Uppväxten kan knappast beskrivas som särskilt lycklig. Barnen var rädda för sin stränga och distanserade mor Luise Margareta, hon född prinsessa av Preussen och svårt präglad av sin egen hårda uppväxt. Patricia tvingades exempelvis ta över sin äldre syster Margarets skor, och det faktum att de inte på långa vägar passade var inget argument som bet på hertiginnan. Livet igenom kom Patricia följaktligen att lida av värk i fötterna.

I början av 1900-talet ansågs Patricia och Margaret vara de mest eftertraktade prinsessorna i Europa. På inrådan av deras farbror kung Edward VII skickades familjen Connaught i januari 1905 på resa genom bland annat Portugal, Spanien och Egypten för att träffa passande, handplockade, kungliga gemåler till systrarna. Besöket i Lissabon var välbevakat av portugisisk press som ivrigt spekulerade om vem av prinsessorna som skulle bli nästa drottning av Portugal.

Prinsessorna av Connaught: Daisy och Patsy.

Resan genom Spanien blev etter värre. Sevillas gator kantades av folkmassor som hurrade ”Vive England! Vive hertigen och hertiginnan av Connaught! Vive den framtida spanska drottningen!”. Prinsessan Patricia som led av dokumenterad dålig självkänsla och osäkerhet fann all uppmärksamhet oerhört påfrestande. När den jämnårige kung Alfonso XIII av Spanien friade till henne blev svaret nej.

Resan fortsatte till Egypten, där den svenske kronprinsen Gustaf Adolf befann sig på en liknande friarresa. Fyra år yngre Patricia ansågs utgöra ett mycket lämpligt parti för honom. I stället uppstod tycke mellan kronprinsen och den äldre av systrarna, Margaret. Paret förlovade sig tämligen omgående i Egypten och samma sommar hade Sverige fått en ny kronprinsessa. Resan avskrevs som lyckligt genomförd och pressen på prinsessan Patricia minskade betydligt.

På 1910-talet fick prinsessan en ny roll i livet efter att hennes far utnämnts till Kanadas generalguvernör. Då modern var sjuklig fick dottern ofta agera värdinna vid tillställningar i Ottawa, där familjen nu bodde. Patricia blev mycket populär i landet och beskrevs ingående som en typisk sagoprinsessa. 1918 fick hon hederstiteln regementschef för Princess Patricia’s Canadian Light Infantry, uppkallat efter henne, något som gjorde henne märkbart stolt. Fram till sin död, även sedan hon pensionerat sig från andra uppdrag, hade hon för vana att besöka ”sitt” regemente.

Den stora kärleken fann inte sagoprinsessan i någon europeisk kung, utan i en av hennes fars adjutanter – den i och för sig adlige kapten Alexander Ramsay. Det sägs att hertigen av Connaught inte ville låta paret gifta sig, men att han var tvungen att falla till föga när hans hustru på sin dödsbädd avkrävde honom ett löfte om välsignelse till äktenskap. Hur det nu var fick Patricia sin kapten i Westminster Abbey den 27 februari 1919 och blev Lady Patricia Ramsay. Det krigströtta Storbritannien fick åter något ljust och sagolikt att samlas kring. Det rapporterades att kung George V, lady Patricias kusin, var mycket förtjust över den positiva uppmärksamheten.

I december 1919 fick de nygifta sitt enda barn, sonen Alexander, i familjen kallad Sandy. Han stod i hela sitt liv det brittiska kungahuset nära och var bland annat page vid kung George VI:s kröning 1937. Under andra världskriget var han stationerad i Nordafrika och förlorade där sitt högerben. ”Det märkliga är att han med självklarhet utan minsta blygsel bär sin kilt – han är skotte – till högtidsdräkt”, skrev kusinen Sigvard Bernadotte i sina memoarer. Alexander gifte sig sedermera med Lady Saltoun, fick tre döttrar och levde till år 2000.

Lady Patricia Ramsay, eller ”Aunt Patsy” som hon kom att kallas, var en kär familjemedlem i den brittiska kungliga familjen. Hon var en självskriven gäst vid större tillställningar; kröningar, statsbesök, bröllop, dop och begravningar. I övrigt förde hon ett stilla liv i sitt hem i Surrey och gick helt upp i sin passion för målandet. Hon kom under sin aktiva period att ha ett flertal utställningar i London och vid sin död lämnade hon efter sig drygt 600 akvarellmålningar.

Av de svenska syskonbarnen var det utan tvivel prinsessan Ingrid, sedermera drottning av Danmark, som stod henne närmast. 1919 ingick prinsessan i brudnäbbet vid sin mosters bröllop, och kontakten dem emellan beskrivs som mycket varm genom hela livet. Drottning Margrethe minns i Roger Lundgrens bok Ingrid – prinsessa av Sverige, drottning av Danmark aunt Patsy som ”en mycket förtjusande person” som pratade konstnärskap med henne. Prinsessan Benedikte:

Aunt Patsy var en mycket varm och trevlig släkting och en stor konstnär. Hon kom över till oss och hälsade på ibland. Jag minns alla hennes tavlor, alla hennes underbara akvareller. Jag har för övrigt en av hennes fantastiska tavlor hemma i Berleburg, en mycket fin tavla med vackra frukter.

Sigvard Bernadotte mindes sin moster och hennes man i sina memoarer Krona eller Klave:

Alexander Ramsay var en jovialisk engelsman, alltid med pipan i mun. Han var vänlig mot oss barn, men han grälade ofta på sin hustru. Jag tror att deras äktenskap var ganska olyckligt, de var helt enkelt för olika. Han utåtriktad, sportig, sarkastisk och ganska enkelspårig. Hon känslig, indolent för att inte säga lat i allt utom måleri och med ett definitivt konstnärskynne. Jag tror aldrig han tog hennes konst riktigt på allvar och det måste ha sårat henne mycket.

1972 blev lady Patricia Ramsay änka efter drygt femtio års äktenskap. I januari 1974 gick hon själv bort, nära 88 år gammal.

Publicerat i Kungligt | Märkt , | Lämna en kommentar

Kronprinsessan lånade sin fasters tiara

Kvällens kungliga tiaraöverraskning stod kronprinsessan Victoria för, som för första gången bär sin fasters akvamarintiara.

Smycket som ägs av prinsessan Margaretha förvaras sedan många år i Stockholm av säkerhetsskäl. De senaste åren har det därför kunnat bäras av flera medlemmar i den kungliga familjen. Till denna skara hör prinsessan Margaretha själv, prinsessan Christina och prinsessan Madeleine. Den sista bar faktiskt tiaran på Nobeldagen 2015, och det var då första gången på över femtio år det syntes i Nobelsammanhang.

Prinsessan Margaretha fick Kronprinsessan Margaretas akvamarindiadem i gåva av sin mor på 1960-talet. Diademet, som består av blå ädeltopaser, har genom åren använts vid många högtidliga tillfällen. När prinsessan Margaretha bar det vid kronprinsessan Victorias bröllop 2010 gav det upphov till en smärre sensation för många ”royal watchers” som trodde att smycket sedan länge var sålt. Det hade då inte synts i offentligheten sedan dottern Sybillas bröllop på dagen tolv år tidigare. Sedan dess har det blivit ändring på det.

Till Nobel har dessa prinsessor använt akvamarintiaran: Sibylla (vid ett flertal tillfällen, här 1953), Margaretha (vid ett flertal tillfällen, här 1962), Madeleine (2015) och Victoria (2017).

Skärmdump: SVT

Publicerat i Kungligt | Märkt , , , | Lämna en kommentar

Drottning Sonja av Norge 80 år

Foto: Jørgen Gomnæs / Det kongelige hoff

Hon är den norskfödda handlardottern som tvingades vänta i nio år på att gifta sig och som nu är Norges drottning sedan 26 år. I dag fyller drottning Sonja 80 år.

På förmiddagen invigde barnbarnen en staty av jubilaren i Slottsparken, och därmed gör Sonja sina föregångare kronprinsessan Märtha och drottning Maud sällskap. Den nyavtäckta statyn går under namnet ”Turdronningen” – en titel som tar fasta på drottningens intresse för natur och att gå på tur. Kronprins Haakon:

I vår familj är det en historia som återberättas gång på gång. Låt mig ta mig själv som exempel: jag kommer fram till en stuga […] långt från allfartsvägen. Lite stolt över att ha gått så långt möter jag en trevlig värd som säger: ”så trevligt att träffa Dig! Mor din var här för tre månader sedan.”

Sonja föddes i Oslo den 4 juli 1937 som yngsta barnet i en syskonskara på tre. Föräldrar var konfektions-handlaren Carl August Haraldsen och dennes hustru Dagny (född Ulrichsen). Efter de obligatoriska studierna gick hon ett år på yrkesskola i Oslo och läste sedan en tid i Schweiz. Efter studentexamen studerade hon franska och engelska vid Universitetet i Oslo och påbörjade dessutom en kurs i konsthistoria innan förlovningen: något hon tog upp igen senare i livet.

Så tidigt som 1959 inledde den 22-åriga Sonja Haraldsen och den dåvarande kronprins Harald av Norge en kärleksrelation. Det dröjde inte länge innan det stod klart att de hade för avsikt att gifta sig med varandra. Reaktionerna från hovet var långt ifrån positiva; kung Olav befarade att monarkin skulle ta skada av att en borgerligt född kvinna – och därtill norsk, gifte in sig i kungafamiljen. Därför dröjde det ända till i mars 1968 innan Kungen kunde ge sin tillåtelse till ett äktenskap paret emellan. Tiden dessförinnan var alltså långt ifrån komplikationsfri – såväl kung Harald som drottning Sonja har antytt att de flera gånger tvivlade på att de någonsin skulle få gifta sig.

Även efter bröllopet 1968 var vägen till ett accepterande från hovets sida lång. Sonja har själv vid ett flertal tillfällen berättat om svårigheterna att få sin röst hörd i ett så mansdominerat hov som var fallet under hennes tid som kronprinsessa. Stödet från den norska allmänheten var betydligt större. ”Vi förväntade oss mycket mer bråk” sa kung Harald långt senare.

I samband med hennes makes trontillträde 1991 – då hon blev den första norska drottningen i Norge på 52 år – var det många norrmän som fick uppfattningen att de kom kungaparet närmare. Drottning Sonja utmärkte sig alltmer genom sitt genuina intresse för friluftsliv och kultur. När hon i början av 2000-talet tog initiativ till de omfattande renoveringarna på Slottet i Oslo, mottogs hon av en viss kritik från allmänheten, men så här i efterhand har det kunnat konstateras att en upprustning var nödvändig.

Turdronning i all ära, men frågan är om inte kulturdronning är en minst lika bra benämning.

Faksimil: Klartale.no

Publicerat i Kungligt | Märkt | Lämna en kommentar